KG Löfgren berättar om den gamla brukskulturen ...
(uppskattade mail till redaktionen )

060722
ATT BADA I BREDSJÖ
Man badade i Bredsjö av en anledning - för att bli ren. Undantag från regeln gjordes bara för barn och herrskap. Barn antogs tycka om att plaska i vattnet och detsamma gällde tydligen också herrskapsfolket som använde badhuset. Badhuset låg nedanför lusthuset, uppströms hyttdammen och utgjorde med sin klara gula färg ett verkligt blickfång.Badhuset tillhörde disponentens privata sfär och berörde därför inte bredsjöbon i gemen. Den vanligaste badplatsen var Mormorsviken, nedanför Egnahem. Det växte gräs på banvallen mot sjön som här var långgrund och ganska fri från stenar. Byte till och från badklädsel krävde viss färdighet eftersom insynen var total. Familjer badade gärna vid Rotkoppan, det gruvhål som ligger rakt ned mot sjön räknat från Långåsen men där var kapaciteten begränsad till två badsällskap åt gången, i gengälld klädbyte ske helt diskret i skydd av många buskar. Barnen föredrog "mulla" den  jättebank av finmalt berg som spolats ut i sjön från hyttans anrikningsverk. Här fanns mängder av gölar och små strömmar kors och tvärs och som skifte utseende och läge allt efter vattenflödet.Vattnet var varmt, där fanns ibland småfisk och alltid äventyr.
KG Löfgren

060618
Midsommar var nog den viktigaste högtiden i Bredsjö, visserligen gick hyttan som vanligt, men redan innan första tåget kom på morgonen med loket utsmyckat med ungbjörkar ,så kändes feststämningen. På förmiddagen pryddes portarna till hyttan med björkar liksom brukets alla verandor. Det var ingen tradition med sill och nypotatis eftersom den nysatta potatisens blast bara hade börjat utvecklas. Jordgubbar till midsommar var helt otänkbart. Men det fanns syrenbersåer vid varje hus och fram på eftermiddagen var det kaffe och framför allt "korrejal" med vänner och bekanta. Korrejal var kaffegök med cognac. 1936 blev ett märkesår. Bruket fick nya ägare och en ny disponent. Han trodde att midsommarstång var tradition och ordnade därför en mycket uppskattad fest för hela bruksbefolkningen nedanför Lusthuset med en pampig och vacker midsommarstång. För de flesta var stången en kuriositet kom med de nya ägarna och därför blev en engångsföreteelse.
En trevlig midsommar önskar K G Löfgren

060410
"Till en bit in på trettiotalet flottades timmer från Stora Bredsjön till brukets ångsåg i Hjulsjö. På vintervägarna i de annars oframkomliga skogarna kring Gränsjön drogs stockarna ner till Stora Bredsjön och samlades på isen.Vid vårfloden flottades sedan stockarna över sjön och ned till Lilla Bredsjön via en träränna som ledde från hyttdammen, förbi hyttan och ned i älven. Efter Sågdammen fanns  en ränna som ledde förbi kraftstationen där och stockarna flottades till Nyhammarsdammen där ännu en ränna ledde förbi Nyhammars Nedre Kraftstation. Fortsatt flottning i älven och efter ännu en dammpassage förbi Grönfors lilla privata kraftstation fortsatte flottning i älven och över Kvisseln till utloppet i närheten av Hjulsjö station. Sågen låg på andra sidan vägen mot Nora, innan den långa backen upp mot Hjulsjö Långås."
Glad Påsk önskar K G Löfgren

060306
"Vårvintern i Bredsjö gick i kolets tecken. Från tidigt på morgonen till sen eftermiddag hördes pinglorna från kolryssar (speciella slädar för koltransport) som kom från skogarna runtomkring bruket. En del hade så långt att köra att de bara han med en tur om dagen. Kolryssarna var gjorda för att ta sig fram genom snön på smala och krokiga vintervägar och kunde lasta upp till fyra kubikmeter kol, det var ett gammalt som kallades "stig". Kolkörarna togs emot av en kolmottagare och dirigerades till lämplig plats i det stora "hemkolhuset" som hade inkörsbryggor i två plan. Före tömningen gjorde kolmottagaren en uppskattninmg av kolvolymen ibland efter lite dividerande med kolköraren. Volymen man kom överens om antecknades i en liggare och utgjorde underlaget för betalningen till kolare och körare som ibland var samma person. Merparten av kolet kom på stora specialvagnar från hela Sverige, vagnarna lossades i Norra eller Södra kolhuset och vissa dagar var stickspåren upptagna av rader med lastade eller lossade vagnar. Det säger sig själv att uttrycket "vit som snö" nog var lite missvisande när det gällde Bredsjö bruk."

Är denna märkt månne? foto: S. Rickan051209
Hur gick det till inför julen i Bredsjö medan hyttan gick som vanligt?

"Jag tycker det är roligt att det finns personer som har intresse av den gamla brukskulturen och berättar gärna om mina minnen och vad jag hört och läst om bruket.
Julen är ju aktuell och julen också lite speciell eftersom hyttan gick som vanligt. Lucia firades inte och mycket få tog sig till Hjulsjö kyrka för julottan. Under trettonhelgen gick däremot "Ljusa stjärnan". Det var en hemlig grupp unga pojkar, utklädda och maskerade efter bästa förmåga i gruppen fanns bl.a. de tre vise männen (kungar) och huvudpersonen Judas med pungen som sjöng mer eller mindre anstötliga visor, dansade ("gjorde vigheter") samlade in godsaker och i bästa fall några slantar. Seden fanns i olika former på andra bruk och tros ha kommit med vallonerna där det funnits något liknande (gilles). Seden försvann nog i Bredsjö omkring 1940.
Alla hade julgranar som fick huggas fritt av de anställda. Det var en viss tävlan om den mest välvuxna granen och det hände att granar markerades redan vid lingonplockningen.
Julmaten var traditionell. En orsak var kanske att så många hade en gris som slaktades i god tid före jul."

God Jul till er alla!
K G Löfgren

 

"Jag bodde under min barndom och tidiga ungdom i Bredsjö där min far var trädgårdsmästare det betydde att jag som alla andra på bruket fick lära mig det elementära när det gällde brukshantering. Kokillerna med P med en krona över kom ursprungligen från Pershyttan utanför Nora. Den hyttan övertog patron Larson kallad Bredsjölasse efter det han tvingats sälja Bredsjö som sedan övertogs av ett norskt konsortium omkring 1905. Norrmännen behöll bruket till 1936 då detövertogs av intressen som tillhörde Enskilda Banken. Kokillerna kom på något sätt till Bredsjö och användes för ett högkvalitativt tackjärn som allmänt kallades "P-krona".

Det finns mycket att berätta om Bredsjö t. ex. att den byggnad vid vägkröken innan bron över älven kallades smedjan därför att den byggdes som en hjälpsmedja till Hällefors. I den smedjan färskades gjutjärnet till smidesjärn enligt Franche-Comté metoden, som hade sämre rykte än t.ex. vallonsmide och kallades "fattigmanssmedja" därför att den var relativt billig i anskaffning av utrustning. "